Sofia och jag var i mitt rum. Och då hörde jag hur mamma började skrika, så jag sa till Sofia "stanna i mitt rum, jag går upp och kollar vad det är"

Och först så håller fönstret på att vara jobbigt. Jag kommer inte ihåg varför, så jag spolar fram lite.

Plötsligt slets fönstret sönder, och det var nog natt då. Det hade varit varningar i tidningen om vita varulvar som härjade runt i Tullinge. Och då ser vi hur en går på gatan, en stor maffig enorm vit varulv med gulröda ögon. Mamma börjar skrika och få panik, och varulven kastar sig över staketet (vi har staket runt vårat hus) och hoppar upp mot fönstret. Den ställer sig på två ben och försöker komma in i vårt hus.

Vi försöker brotta bort den, men den kämpar och kämpar. Vår hund Hugo skäller och jag och mamma försöker få bort varulven. Till sist hör vi en skottlossning, och varulven ramlar ner på marken. Då ser vi en man som står på vårt tomt, med en pistol i handen riktad mot oss. Han avfyrar pistolen.

"NER", skriker jag och jag och mamma gömmer oss. Ingen blir träffad av skottet. Sen när vi kollar ut genom fönstret igen är mannen helt försvunnen. Jag ropar på Sofia att hon kan komma upp igen.

Då ser vi en skylt på marken. På något magiskt sätt tar jag upp den och håller den i min hand, och jag, Sofia och mamma kollar på den. Det står "VARULVEN (bild på varulven som attackerade oss) BIG MAMA ÄR SNÄLL"

Big Mama hette varulven, och den var nu försvunnen. Och sen vaknade jag.